Skriv en egen fortsättning på berättelsen! Genom portalen 2

Långritten hade inte blivit alls som hon hade tänkt sig. Som hon hade sett fram emot detta: flera dagar till häst, sova utomhus och vara med sina allra bästa kompisar. Eller de som hon trodde var hennes bästa kompisar. Nu på långritten var de med den tuffa Siri och pratade inte ens med henne. Visserligen var ridningen rolig och hon fick rida sin favorithäst Fakir, men det var ändå inte kul när hon inte hade någon att vara med.

Hon suckade och tittade upp efter att ha ridit i sina egna tankar en lång stund. Hon red sist, i vanliga fall brukar det alltid vara en ledare som gör det för att se till att alla är med, men just den här sträckan red båda i fram eftersom de var lite osäkra på vägen. Fakir skrittade lite långsamt, så hon brukade få trava ikapp ibland, men nu hade hon varit så djupt försjunken att hon inte märkt att hon kommit efter och nu kunde hon inte se någon av de andra. En snabb blick på mobilen visade att det inte fanns någon täckning här i skogen.

Framför henne delade sig stigen i två. Efter en stunds funderade valde hon den vänstra, men hon hade inte ridit långt förrän hon kände att något kändes fel. Hela stämningen i skogen var förändrad. Innan hon red in på den vänstra stigen hade det varit en skön sommardag med strålande sol och nästan vindstilla, men nu hade det blåst upp rejält och blivit kallt och det till och med snöade. Plötsligt stod det någon på stigen en bit framför henne och när hon kom närmare såg hon att det inte var en människa….