Lokala naturvårdsprojekt (LONA)

Projektet Södra brottet drevs av Skövde kommun och finansierades till största delen av statliga bidrag (90 procent). Syftet var att gynna fågellivet i ett nedlagt kalkbrott väster Skövde tätort

Södra brottet är ett före detta kalkbrott som efter att det lades ned blev ett tätortsnära grönområde. Delar av området blev 1992 ett fågelskyddsområde och i början på 2000-talet genomfördes åtgärder i våtmarken för att skapa häckningsöar och livsmiljöer för fåglar. För drygt 20 år sedan byggdes även ett tak på utsiktsplatsen med informationsskyltar och bord och bänkar för att tillgängliggöra platsen. Vissa röjningar har utförts med några års mellanrum i området men annars har större delen varit under igenväxning och inga betesdjur har varit i området på länge.

Inom projektet öppnades våtmarkerna i Södra brottet kraftfullt genom avverkningar, stubbfräsning och fortsatt bete. Grävningar gjordes både i sjön och i branterna. Det gör att både vatten och kalkstensväggarna syns betydligt mer från utsiktsplatsen än när projektet började.

Åtgärderna i projektet syftar i första hand till att stärka fågelvärden i området samtidigt som allmänheten informeras om fågel och kulturvärden från den tillgängliga utsiktsplatsen. Samarbete sker med Skövde fågelklubb och Platåbergens Geopark. Projektet har potential att gynna drygt 10 rödlistade fågelarter.

Varför restaurera eller skapa våtmarker?

Sedan framförallt 1800-talet har vi dikat, torrlagt eller odlat upp större delen av våtmarksarealen i Sverige. Det har gjort våtmarker till en bristvara i landskapet.

• Våtmarker hör till våra mest artrika naturtyper och är livsmiljö för många av våra groddjur och fåglar.
• Våtmarker kan även rena vatten från kväve och fosfor som annars kan leda till övergödning.
• Våtmarker även binda växthusgaser samt bidra till grundvattenbildning.

Våtmarker har alltså många funktioner som vi människor behöver.

Projektet LONA Blommande gräsytor drevs av Skövde kommun och finansierades till 50 procent av statliga bidrag. Syftet var att omvandla delar av bruksgräsytor till ängsytor inom Skövde stad för att gynna biologisk mångfald.

Bakgrund

Historiskt var ängsmarker viktiga för jordbruket, då de gav vinterfoder till djuren. Idag behövs de inte på samma sätt, men spelar en avgörande roll för den biologiska mångfalden. En äng kan rymma fler arter per kvadratmeter än en regnskog och den är livsmiljö för många pollinerande insekter som bidrar till matproduktion och ekosystemtjänster.

För att ängarna inte skulle växa igen krävdes årlig slåtter, där vegetationen slogs och samlades in på sensommaren eller hösten. Detta gynnade blommande örter samtidigt som konkurrensstarka gräsarter missgynnades.

Projektets genomförande

Projektet startade hösten 2021 i samverkan mellan Gata- och naturenheten och Kommunverkstan (parksidans driftenhet). Statliga bidrag till lokala naturvårdsprojekt (LONA) var medfinansiär.

Första steget var att kartlägga bruksgräsytor som var lämpliga att omvandla till blommande ängsytor. Målet var också att öka förståelsen hos allmänheten för fördelarna med dessa ytor.

Under perioden 16 maj – midsommarveckan 2022 genomfördes en artinventering av kärlväxter på 34 utvalda platser i Skövde-Hentorp. Undersökningen utfördes av naturvårdskonsulten Pro Natura. För att inventeringen skulle vara möjlig fick gräset växa fritt och informationsskyltar med texten ”Bivänliga ängar” sattes upp vid ytorna.

Kartläggningen visade vilka områden som var bäst lämpade som ängsmarker. Den kommer med stor sannolikhet leda till att vi successict anlägger "öar av mer blomrika ytor" i ett övrigt kortklippt landskap. Flera av de kortklippta ytorna som i dag används för rekreation (solbad, badminton och fotboll med mera) ska även framöver användas för detta.

Spridning av information

Inom projektet togs även informationsmaterial om vilda pollinatörer fram i form av vykort. Dessa innehöll fakta om pollineringens betydelse samt tips på växter som kan gynna pollinatörer på balkonger och i trädgårdar. Vykorten distribueras via Kontaktcenter i Stadshuset.

Varför genomfördes projektet?

Forskning visar att vilda pollinerande insekter har minskat dramatiskt under de senaste åren. Vilda bin är avgörande för den biologiska mångfalden och vår matproduktion. Genom deras pollineringsarbete gynnas även fåglar, däggdjur och andra insekter.

Eftersom Skövde växer och nya byggprojekt och detaljplaner tas fram finns ett ökande behov av att bevara och stärka ekologiska funktioner i tätorten. Genom projektet kunde kommunen öka den biologiska mångfalden, värna om gröna sammanhängande stråk och säkerställa att viktiga ekosystemtjänster bibehölls i den urbana miljön.

Projektet drevs av Tidans Vattenförbund och syftade till att kartlägga möjliga vattenvårdsåtgärder samt genomföra åtgärder i de fyra mest påverkade vattendragen med avseende på övergödning och växtnäring.

Tidans avrinningsområde består av 50 vattenförekomster, varav 10 är sjöar och 40 är vattendrag eller delar av vattendrag. Enligt Vattenmyndighetens bedömning hade fyra sjöar och nästan alla vattendrag, förutom Stålkvarnebäcken, en ekologisk status som var sämre än god. På grund av begränsade resurser fokuserade Tidans Vattenförbund på de vattendrag som hade sämst status och som påverkades mest av näringsämnen.

De flesta vattendrag i området bedömdes ha måttlig ekologisk status, men Klämmabäcken och Djuran klassades som dåliga. Ytterligare tre vattendrag – Skeppsbrobäcken, Ömboån ovan Svesån och Gärebäcken uppströms Axtorp – hade otillfredsställande status. Problem med övergödning låg bakom klassningen av Ömboån och Skeppsbrobäcken, medan försurning bedömdes påverka fisk och kiselalger i Gärebäcken.

Vattenförekomsterna i Ösans avrinningsområde, där Ömboån ingår, identifierades som ett prioriterat område på grund av stark grumling. De största problemen noterades i Ösans huvudfåra och Lillån, vars vattenflöde påverkade sjön Östen genom uppgrundning och igenväxning.

De flesta av de berörda vattendragen ligger inom Skövde kommun, men vissa sträcker sig även genom Hjo, Tibro, Falköping och Tidaholm.

Resultat från provtagningar

• Ösan – Provtagningar under 2016 och 2017 visade mycket höga halter av näringsämnen, där fosforhalterna varierade mellan 35 och 190 µg/l vid högflöde och turbiditeten låg mellan 10 och 65 FNU. Vid provtagningarna 2017 var både fosfor- och turbiditetsnivåerna tre gånger högre än under 2016.
• Klämmabäcken – Klassades som dålig på grund av näringsämnen. Fosforkoncentrationerna låg mellan 75 och 140 µg/l, med högst halter nära sjön Östen. Bäcken hade även extremt höga kvävehalter på 13 000–28 000 µg/l, där de högsta nivåerna uppmättes i Rallebäcken.
• Djuran – Bedömdes ha dålig status på grund av övergödning. Mellan 2007 och 2010 var medelvärdet för fosfor 182 µg/l, vilket är långt över referensvärdet på 30,4 µg/l.
• Skeppsbrobäcken – Klassades som otillfredsställande på grund av övergödning, verifierad genom kiselalgsundersökningar. Det saknas dock specifika mätningar av näringsämneskoncentrationer i bäcken.

Golfbanan byggdes för 25 år sedan på mark som tidigare användes som betesmarker.

Med stöd från Skövde kommun och Allmänna Arvsfonden byggdes banan om för att bli mer tillgänglig. Samtidigt bidrog LONA-projektet till det nationella målet om 10 000 hektar slåtterängar.

Vad innebar projektet?

Golfklubben bygde om banan med fokus på att bevara och utveckla områdets naturvärden. Slåtterängar med höga naturvärden sparades, medan ytor med enklare växtlighet schaktas eller dressades med sand för att skapa en torrare och magrare miljö. Dessa ytor såddes sedan med ängsfröblandning och sköts genom årlig slåtter.

Andra åtgärder inkluderade sandblottor, solbelyst lövved och restaurering av slåtterängar. Golfbanan gränsar till naturreservaten Hene-Skultorp och Getaryggen.

Projektet genomfördes i samarbete med kommunekologen på Skövde kommun, och finansierades delvis genom statliga bidrag till lokala naturvårdsprojekt.

Bakgrund

Under minst 1 000 år var slåtterängen en central del av jordbruket. Tillgången på vinterfoder från ängarna avgjorde hur många djur som kunde hållas över vintern, vilket i sin tur påverkade mängden gödsel för odling. För lite ängshö kunde leda till svält, medan god tillgång gav bättre förutsättningar för matproduktion.

Idag återstår bara cirka tre promille av de slåtterängar som fanns på 1800-talet. Många har odlats upp, vuxit igen till skog eller omvandlats till betesmarker, där ängens arter har svårare att konkurrera. Till skillnad från en betesmark, där gräs dominerar, trivs många blommande örter bättre i slåtterängar.

Ängarna är viktiga för biologisk mångfald och gynnar många insekter, till exempel vildbin och fjärilar. De har också höga kulturmiljövärden, eftersom de bär spår av historisk markanvändning.

Trots detta fortsätter slåtterängarna att minska. Miljökvalitetsmålet för Sverige anger att odlingslandskapet ska vara öppet och variationsrikt med bevarade naturbetesmarker och slåtterängar som fungerar som livsmiljöer för växter och djur. Bevarandet av dessa miljöer är viktigt för både naturen och kulturhistorien.