Artrika slåtterängar på Skövde Golfklubb

Golfbanan byggdes för 25 år sedan. Innan dess fanns en historik av betesmarker i området. Golfklubben har nu fått stöd från Skövde kommun och Allmänna Arvsfonden för att bygga om banan och öka tillgängligheten. Syftet med LONA-projektet är att bidra till att nå det nationella målet på att det ska finnas 10 000 hektar för slåtterängar.

Vad innebär projektet?

Golfklubben genomför en ombyggnation av banan. På vissa områden finns höga naturvärden i slåtterängar mellan hålen. Dessa sparas. Ytor med övervägande trivial flora önskas schaktas alternativt dressas med sand för att möjliggöra en torrare och magrare miljö och sås med en ängsfröblandning. Dessa kommer sedan att skötas årligen med slåtter. Andra åtgärder är sandblottor, solbelyst lövved och restaurering av slåtteräng. Golfbanan omgärdas av Naturreservaten Hene-Skultorp och Getaryggen.

Projektet genomförs i samarbete med kommunekologen på Skövde kommun. Statliga bidrag till lokala naturvårdsprojekt är medfinansiär för genomförandet av detta projekt.

Läs mer om projektet här.

Bakgrund

Under minst 1 000 år var slåtterängen helt central inom jordbruksproduktionen. Det vinterfoder man fick ihop i ängen avgjorde hur många djur man kunde hysa över vintern, vilket i sin tur gav gödsel till åkrarna där maten odlades. För lite ängshö kunde alltså ge svält, medan en god tillgång på vinterfoder till djuren kunde ge gott om mat till människorna.

Slåtterängen i Sverige har minskat radikalt. Det finns idag bara kvar ca 3 promille av den slåtteräng som fanns under andra halvan av 1800-talet. Av den historiska ängsmarken har stora delar odlats upp till åker, medan andra delar antingen vuxit igen till skog, eller används som betesmarker. En betesmark kan utseendemässigt vara ganska lik en slåtteräng, men många av ängens arter har inte alls samma chans att konkurrera där. Betesmarken domineras av gräs, medan många blommande örter trivs mycket bättre i ängen.

Ängen är en mycket värdefull miljö för många sorters insekter. En del är särskilt gynnade av vissa växtarter. Ängsvädd är populär bland både vildbin och fjärilar. Många ängs- och betesmarker bär på en stor mängd av biologisk mångfald och höga kulturmiljövärden. Här finns en hög artrikedom av exempelvis växter, svampar och insekter såväl som att marken i sig, med alla sina spår av år, förklarar tidens gång. Värdena flätas samman, i vad som ofta kallas för ett biologiskt kulturarv, många gånger med en komplex markslagsföljd.

Det finns dock indikatorer på att slåtterängen fortsatt minskar i Sverige. Det konstateras att arealen värdefull ängs- och betesmark som sköts med miljöersättning har minskat de senaste åren. Miljökvalitetsmålet i Sverige anger att odlingslandskapet ska vara öppet och variationsrikt med betydande inslag av hävdade naturbetesmarker och slåtterängar som erbjuder livsmiljöer och spridningsvägar för vilda växter och djur. Naturtyper som är knutna till odlingslandskapet ska ha gynnsam bevarandestatus och biologiska värden och kulturmiljövärden som uppkommit genom långvarig skötsel ska vara bevarade eller förbättrade.