Hur en mosse blir till
I den vattenmättade och syrefattiga miljö som råder under ytan i en myr blir nedbrytningen av döda växtdelar ofullständig. Växtresterna ansamlas i lager som med tiden blir allt högre. Myrarna växer på höjden och välver sig över det omgivande landskapet. Växternas rötter får inte längre kontakt med grundvattnet. Myrar av detta slag eller så kallade högmossar får endast näring från nederbörden och är därför mycket näringsfattiga.
Växter som trivs på mossen
Vegetationen domineras av vitmossor, halvgräs som ängsull samt hjortron, tranbär, rosling och ljung. Silkeshår kompenserar näringsbristen genom att fånga levande insekter. Andra botaniskt intressanta arter som förekommer är dytåg, vitstarr och myrlilja. Flera av mossarna i Skövde utgör sydliga utposter för ett stort antal nordliga arter till exempel nordlig vitmossa och dvärgbjörk.
Lågväxande tallar är ofta karakteristiska inslag på mossarna, liksom fågelarterna ljungpipare, ängspiplärka, orre, dubbeltrast och rödbena.
Utdikning är det största hotet mot naturvärdena i våtmarker. Blängsmossen är den mest lättillgängliga mossen i Skövde med en spångad led ut till ett fågeltorn. Andra intressanta och orörda mossar är Fjäramossen, Gåsemossarna och Degermossen.