Lerdala socken ligger på nordvästsluttningen av Billingen, ca 15 kilometer nordväst om Skövde tätort. Socknens yta består delvis av utpräglad skogsbygd på Klyftamon i väster, delvis av odlingsbygd i den bördiga kambrosilurbygden på bergssluttningens nedre del som präglas av Vallebygdens småkuperade kamelandskap med kullar, gropar och småsjöar. Utöver jord- och skogsbruk var kvarndrift en viktig näring, liksom den småskaliga men intensiva kalkindustrin som bedrevs i Billingsbygden.
Lerdala tätort innefattar i sin nordöstra del den gamla kyrkbyn, men har i övrigt framför allt ursprung som stationssamhälle. Tätorten ligger i ett långt utdraget stråk av bebyggelse på avsatser i kambrosilursluttningen ovanför sjön Lången. Det är en av de mest naturskönt belägna tätorterna i Skövde kommun.
Längs den gamla landsvägen mellan Skara och Mariestad återfinns den äldsta bebyggelsen, det vill säga kyrkbyn. Kyrkan, från 1100–1200-talet, och jordbruksbebyggelsen vid vägskälet mot Timmersdala och Berg utgjorde bakgrunden till den tätortsbildning som skulle komma att ske under 1900-talet.
Byn är känd sedan medeltiden, men är säkerligen betydligt äldre, troligen av förhistoriskt ursprung.
Samhället är starkt koncentrerat i ett långt stråk kring landsvägen mot Skara, inklusive med mindre förgreningar ner i den branta västsluttningen mot den f.d. järnvägsstationen. I nordost ligger den gamla byns gårdar i grupper kring vägskälet mot Berg och den gamla Timmersdalavägens dragning.
Under 1900-talet har ett samhälle vuxit fram omedelbart väster och sydväst om Lerdala kyrkby. Drivkraften var Skara – Timmersdala Järnväg (STJ) som invigdes 1909, varvid ett av banans större stationshus byggdes, längre ner i sluttningen, inte långt från Lerdala kyrka. Järnvägens dragning medförde att byn ökade i betydelse, där handlare och hantverkare bidrog till ett differentierat näringsliv. Via Stationsvägen knöts järnvägsstationen ihop med den gamla kyrkbyn och längs Skaravägen och angränsande mindre vägar växte stationssamhället fram och förenades på kort tid med kyrkbyn. Persontrafiken på STJ lades emellertid ned redan 1932 och 20 år senare lades järnvägen i sin helhet ned.
På 1930-talet fanns åtskilliga verksamheter i samhället, t.ex. hotell med café, åkeri, polis, taxistation, telefonstation, poststation, skräddare, smed, snickeriverkstad, sågverk, ett par speceri- och diverseaffärer samt ett mejeri med mjölkaffär.
Det är främst på 1950-talet som det moderna villasamhället formas, när den svenska folkhemsepokens samhällsvisioner börjar förverkligas och god samhällskonjunktur, bilismens utveckling och högre levnadsstandard bidrar till att drömmen om den egna moderna villan kan realiseras. Det innebär att det är i industrialismens slutepok på 1960- och 70-talet som det moderna Lerdala tar form.