Det är till socialtjänsten som vuxna vänder sig när de är oroliga för hur ett barn har det. På socialtjänsten arbetar socialsekreterare som träffar barn som har det svårt, för att ta reda på om barnen eller andra familjemedlemmar behöver stöd och skydd. Om socialtjänsten tror att ett barn är utsatt för brott kan de anmäla det till polisen.
Alla brott finns beskrivna i lagboken, som kallas för ”Sveriges Rikes Lag”
Vilka kan man träffa?
Alla vuxna som ett barn träffar på Barnahus arbetar med brott mot barn och med barn som far illa eller mår dåligt. Alla som arbetar på Barnahus vill att det ska bli så bra som möjligt för barnet. När barn misstänks ha varit med om något brott finns det ofta en jurist som hjälper barnet med olika saker. Juristen kallas också för målsägandebiträde eller särskild företrädare och är med som stöd vid t.ex förhör, svarar på barnets frågor, är med i domstolen och kan hjälpa till att söka skadestånd för det som har hänt.
Barn kommer oftast till Barnahus med en förälder eller en annan vuxen person som barnet känner. När en förälder misstänks för brott mot barnet följer alltid en person med som barnet känner sig trygg med. Ofta är den personen en lärare eller någon annan skolpersonal. När barnet är på plats får det träffa en polis. De poliser som finns på Barnahus bär inte polisuniform utan har vanliga kläder.
Det kan också finnas en åklagare på plats när barnet träffar polisen. Åklagaren är också jurist och bestämmer vad polisen behöver göra för att utreda brottet.
Det är åklagaren som bestämmer om det blir en rättegång eller inte. Om det blir rättegång presenterar åklagaren bevisen som polisen hittat.
Oftast finns en socialsekreterare med på Barnahus för att ta reda på vad barnet behöver för hjälp och stöd.
Vad händer på Barnahus?
När ett barn kommer till Barnahus berättar en polis vad som kommer att hända.
Barnet kommer först att förhöras av polisen. Ett förhör är som en intervju där barnet får berätta om det som har hänt och polisen ställer frågor.
Under förhöret får barnet sitta tillsammans med polisen i ett eget rum som kallas förhörsrum. Det man pratar om där spelas in på video. Det är för att barn under 15 år oftast inte behöver vara med själva under rättegången. Är man äldre än 15 år måste man nästan alltid vara med själv under rättegången.
I ett rum bredvid förhörsrummet sitter ofta åklagaren, särskilda företrädaren eller målsägandebiträdet, socialsekreteraren och ibland även en psykolog från BUP för att lyssna på barnets berättelse. Alla som sitter med och lyssnar på barnet gör det för att barnet ska slippa upprepa sin berättelse flera gånger till olika personer.
Många barn kan behöva läkarundersökas. Kanske finns det märken eller sår på kroppen från det brott man utsatts för.
Ibland träffar man läkaren på Barnahus och ibland får man åka till sjukhuset. Det är skönt att få veta att kroppen är som den ska när man har varit med om något.
Hur kan det kännas att komma till Barnahus?
Många barn kan känna sig lite oroliga eller nervösa när de kommer till Barnahus och undra vad som ska hända. När ett barn blivit utsatt för brott kan olika känslor och tankar infinna sig. En del känner sig ledsna, arga eller rädda. Andra kan känna sig trötta och ensamma. Vissa barn tänker mycket på det som hänt och en del nästan inte alls.
En del barn är oroliga för att någon ska bli arg över att de berättat vad som hänt och känna skuld över det. Det är också vanligt att barn tänker att det är deras eget fel att brottet skedde. En del barn känner inget särskilt - vilket också är normalt.
Det är vanligt att barn får mardrömmar och sömnproblem efter jobbiga händelser. Det kan bli svårt att komma ihåg saker och att koncentrera sig. Dessutom kan man få ont på olika ställen i kroppen, t.ex. huvudvärk eller magont. Det är heller inte ovanligt att barn tappar aptiten eller tröstäter och att livet känns jobbigt. Alla känslor är tillåtna. Inga känslor är konstiga eller fel.
En del barn och ungdomar har lätt för att berätta, andra har svårare och kan känna rädsla, skam eller skuld för det som hänt. Det är viktigt att försöka berätta, även om det känns jobbigt i stunden. Vi som jobbar på Barnahus har lång erfarenhet av att prata med barn och ungdomar om svåra saker.
Frågor som kan väckas?
När man börjar prata om det som hänt med någon utomstående kan detta väcka frågor som ”Kommer de att tro mig?”, ”Vad kommer att hända nu?”, ”Vad ska mamma och pappa tänka?” och ”Vågar jag berätta allt?”. Det här är helt vanliga frågor som kan vara bra att prata med någon vuxen om. Om du inte vill/kan prata med din förälder kan du till exempel vända dig till en kurator på skolan, ungdomsmottagningen eller socialtjänsten.